Har jag berättat att jag älskar hösten? I så fall säger jag det igen: jag älskar hösten. Att få använda strumpbyxor under alla kjolar och klänningar, att välja kängorna framför conversen och att ä-n-t-l-i-g-e-n få använda höstjackan. Längtar tills graderna sjunker tillräckligt för att använda vantar och halsduk. Hur som haver trivs jag med att kliva upp lite tidigare än vanligt, promenera i den råa luften till busshållplatsen, läsa "torka aldrig tårar utan handskar" varje tillfälle som blir över, gå i skolan och springa upp och ner i alla dessa trappor, äta lunch i en smockfull matsal och vara hungrig när jag åker hem igen. Ja, även om det inte är saker jag tycker om alla gånger så är det rätt mysigt på något vis. Helt nya rutiner, skrämmande till en början men börjar mer och mer bli till en vana.

 

Fast ärligt talat så går det inte en dag som jag inte saknar min gamla skola (borde jag nämna att jag nästan började gråta när vi hade engelska för att jag saknade min gamla lärare?) och min gamla klass. Mina fina vänner som alltid förgyllde min dag, som ständigt fick mig att skratta och som ibland fick mig att inte ens vilja gå hem. Men livet går väl vidare, antar jag. Imorgon ska vi i alla fall fira Tove och det ser jag framemot. Kram.