Bara för att jag alltid blir överdrivet emotionell på kvällarna, bara för att det är söndag och för att jag skrattat så jag fått ont i magen för första gången på vad som känns evigheter. Bara för att jag hittat en mapp med gamla dokument på min dator, fylld med gamla röstklipp från passerade tider. Bara för att jag spenderad sanslöst många timmar och nätter framför datorn med någon på andra sidan skärmen som jag bara träffat en gång i hela mitt liv. Bara för att jag har världens bästa vän som råkar befinna sig alldeles för långt ifrån mig men som ändå ständigt lyckas röra min själ.

 

Det är svårt att förklara i ord hur man känner för någon, och jag har alltid varit dålig på att prata om känslor. Men jag måste bara få skriva om hur mycket jag älskar min bästa vän - Mark. När jag läser igenom våra gamla msn-konversationer så förstår jag inte hur du har stått ut med mig. När jag inser vilken idiot jag varit och hur barnsligt jag betett mig, så blir jag bara ännu lyckligare när jag inser att vi fortfarande är vänner. För trots allt, efter nästan fem år, så är vi fortfarande lika nära, om inte närmre. Vi har pratat om precis allt, och det spelar ingen roll vad du gör, du får mig alltid att le. Jag kan inte ens räkna på hela universums fingrar och tår hur många gånger du fått mig att skratta. Jag älskar dig Mark.